Till Joakim

Älskade, älskade Joakim.
Min värld rasade samman den dagen, när en polis och en präst knackade på dörren.

Det var lördagmorgon, 5 augusti 2000.

Dom sa att det hänt dig något fruktansvärt, men jag trodde dom inte. Det kunde inte vara så, det var ett misstag. Du och jag hade ju pratat i telefon bara kvällen innan och då mådde ju du utmärkt. Vi höll på att grilla lax ute och du blev så sugen. Jag lovade att vi skulle grilla lax när du kom hem till oss. Du skulle ju ta lite mer semester under tidig höst och då planerade du att komma.

Och du låg ute på gräsmattan och väntade på att tvättmaskin skulle bli klar och under tiden ringde du till mamma.

Du berättade även att du och T. skulle ut och ta en öl på kvällen, eftersom ni skulle börja jobba på måndagen den 7 augusti. Den gången pratade vi med varandra för allra sista gången, min älskade, älskade son. För allra sista gången.

Min älskade Joakim.Hur kan det vara möjligt?
Allt har rasat samman, precis allt.
Ingenting är längre som förut, älskade Joakim.
Mitt hjärta är krossat för tid och evighet och du är ständigt i mina tankar.

Du vet ju Joakim hur mycket jag älskar dig, du vet vilken hönsmamma jag är. Ibland blev du så irriterad på mig när jag var orolig över något, men så är det förstår du Joakim, när man är mamma.

Du förstår Joakim, även om man som du är nästan 27 år, barnen är det allra käraste man har och nu är jag kvar här, med min sorg och smärta. Men jag vet också att det inte alls var din mening att göra mig så illa. Att ge mig så mycket sorg och smärta. Men det var inte ditt fel Joakim,så var inte ledsen.

Jag tror att du på något sätt vakar över mig och kanske försöker du trösta mig ibland. Det som nu ger mig en liten gnutta tröst är det, att vi kommer att mötas igen i Grödinge, precis på samma ställe där du är nu.

Jag kommer dit jag också när det är dags. Det ska bli underbart att få träffas igen, min älskade son.

Kram kram från mamma
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, glöm inte det Joakim.