Dikter

Den här sången sjöng vi i kyrkan på begravningen, men jag tycker den passar bra som en dikt. Jag ville verkligen inte att Joakim skulle behöva vara rädd, därför valde jag den.

VAR INTE RÄDD.

Var inte rädd.
Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.

Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd.

I sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig i kväll- en kväll när du förstår hans
hemlöshet och hur han längtar efter dina steg:

från evighet har han stämt möte här.

Ylva Eggehorn