Fredagen den 4 augusti 2000 talade jag med min älskade son

Joakim i telefonen för allra sista gången.

Klockan 10:00 dagen efter lördagen den 5 Augusti knackade

det på dörren och där utanför står det två män.

Dom undrade om dom kommit rätt, om vi var Joakims föräldrar.

Jag hade bara några minuter innan hört på nyheterna att det

hade varit skottlossning i Södertälje under natten och att

en man var dödad och den andra var sårad.

När så dessa två män frågade efter oss och jag såg

att den ena var präst och den andra var polis,

då öppnade sig avgrunden.

 Jag bara skrek när dom talade om att det hänt något

fruktansvärt med Joakim han hade blivit skjuten på öppen gata!

Nej det är inte sant, jag pratade med honom igår och

hand mådde så bra. Joakim död!!! NEEEEEEJ!!!

Polisen berättade att Joakim och hans bästa vän och

arbetskamrat varit ute på kvällen för att ta en öl.

Semestern var slut, på månaden började allvaret igen.

Men det visste jag ju redan, det berättade

Joakim på fredagen, att dom skulle göra.

Man kan väl inte bli ihjälskjuten för att man tar en öl?

Vi hade c:a 55 mil emellan oss, vi bor i norr och Joakim bodde i söder.

Det blev då mera telefonsamtal än om vi hade bott närmare.

Timmarna som sedan följde med präst och polis var en mardröm.

Våran älskade son, bror och morbror, hade blivit kallblodigt

nerskjuten och dödad, som det var en värsta våldsfilm.

Vår älskade Joakim, hur kunde detta vara sant???

Det får inte vara sant!!!

Vi förstår att det ÄR sant, men ändå kan man inte ta in

något så fruktansvärt på en gång. Allt är ett kaos.

Men vi förstår att vi måste sätta oss i bilen så fort

det är möjligt att fara ner till Södertälje.

Vi träffar polisen som ger oss Joakims tillhörigheter

och som sedan berättade för oss vad som hänt.

Joakim och hans kompis gick som sagt ut för att ta en öl.

På samma ställe som dom gick in på, satt ett litet sällskap

på fyra personer, tre män och en kvinna.

Kvinnan satt tydligen och tittade på Joakim som var väldigt vacker.

Hon höjde sitt glas mot Joakim och nickade till lite

och Joakim nickade då tillbaka.

Det var det som kostade honom livet.

En pojkvän gick då raka spåret fram till Joakim och

slog honom rakt över ögat så ögonbrynet sprack.

Tumult uppstod förstås och "gänget" började kasta

askfat och ölglas på Joakim och hans kompis.

Ägaren av baren slängde ut "gänget" och Joakim och

kompisen gick hem till honom, om dom ändå

stannat där och inte gått ut igen!

Hur skulle dom ens kunna drömma om att deras liv var i fara?

Men tyvärr var det så.

Dom gick ut till ett ställe dit dom annars brukade gå och ta en öl.

När dom sedan kommer ut därifrån blir dom kallblodigt nerskjutna båda två.

Helt kallblodigt tar en av killarna upp ett vapen och skjuter för kompisen

och sedan Joakim, som avlider på 2 minuter.

Hur kan något så fruktansvärt få hända, hur är det möjligt???

Våran älskade Joakim???

Naturligtvis blir det rena kaoset utanför baren.

Dom som jobbar där rusar ut för att hjälpa, gör allt som står i deras makt,

men Joakim dör i armarna på en vakt som jobbade där och som kände Joakim.

Det är så fruktansvärt hemskt, när vi sitter hos polisen och får detta

berättat för oss, det kan inte vara sant!!!

Sen är allt bara ett enda kaos, chock, vi förstår inte hur vi kan uträtta

något praktiskt, men på något underligt sätt så gör vi det ändå.

6 dagar efter dödsskjutningen blir vi kontaktade av diakon i Södertälje,

som blivit kontaktad av personalen på puben.

Dom mår fruktansvärt dåligt och vill träffa oss och berätta vad som hände.

Vi far förstås dit och alla berörda är där förutom kompisen,

som fortfarande ligger på sjukhuset, men är tack och lov utom fara.

Tack lov säger jag igen, att inte den galne mördaren lyckades ta livet

av ytterligare en underbart fin kille.

Joakim, vår älskade son och bror, har blivit kallblodigt mördad.

Hur skall vi orka utan honom???

En jättefin, snygg och ibland lite butter och mkt. omtyckt och underbar kille.

Skulle fyllt 27 år precis på dagen 2 månader efter detta ofattbara hände.

Den 5 augusti har det gått 3 år och livet är helt förändrat för oss alla.

Det är mycket sorg och smärta alla dagarna.

Det är en stor sorg att mördaren fortfarande inte är gripen,

det har gått snart 3 år och han är fortfarande på fri fot.

Efterlyst internationellt, men inga spår. Det är tungt.

Vi får ju inte vår Joakim tillbaka men han måste få sitt straff

och det måste bli mycket långt. Vi har fått vårt livstids straff.

Vår Joakim, vår älskade Joakim.

Min älskade son Joakim, mitt hjärta är krossat. För evigt i mitt hjärta.

Du finns i mina tankar oavbrutet, min älskade älskade son.

Jag saknar dig så innerligt

Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Mamma